jenniethefrog

Leonards första vecka har varit hektisk! i tisdags va vi tillbaka på bb då de skulle kolla min amning bla. på kvällen va Roy och becks över och hälsade på lilla Leo. Becka som kommer bli Leos  gudmor  :)

i onsdags va min familj här och hälsade på och Leo fick träffa sin mormor och morfar + sina 3 morbröder :)

Torsdagen va vi på bb igen, där gjorde de olika tester på honom, samt fick han sin första spruta :( men allt såg kanon fint ut !

i fredags va min mormor och morfar här, Leonards gammelmormor och gammelmorfar alltså :) hihi.

I Lördags var Mandas familj på besök och då fick han äntligen träffa sin farmor, farfar och faster Gabbi :) sen på kvällen fick vi besök av söta Emmy och Affe och ännu senare på kvällen fick han besök av Pillan och Josef :) och han ha varit så snäll vår kille när han haft alla dessa besök, inte varit de minsta jobbig, som vi va bra oroliga för att han skulle vara ;) 

igår va vi bara hemma och vilade upp oss och jag känner mig äntligen återställd i kroppen efter förlossningen!

Idag va barnmorskan hemma hos oss, mätte och vägde plutten och pratade om tusen grejer :) nu har vi intagit soff-läge igen!

Leo tackar även så mycket för alla fina presenter han fått, här blir han minsann bortskämd :)

 

så söt som gör tusen grimaser när han sover! Mitt lilla hjärta <3

Att vakna upp till detta är de bästa! Tror ni man kan somna om när den sötnosen ligger bredvid?! Kan kolla på han timmar. Inatt va han en ängel. Han Vaknade vid 4 och fick mat och somnar sedan om vid halv 6 och han sover nu fortfarande och kl är 10. älskade bäbis som dessutom blir 1 vecka idag :)

 

Tänkte först inte ta och skriva någon förlossnings berättelse då jag tyckte den va helt fruktansvärd. Men ha nu tänk om, och kan ju vara kul att gå tillbaka och läsa någon gång :) Kan ju säga att jag ha minnesluckor delux, så Mandas ha fått berätta massa för mig som jag inte ens kom ihåg att jag sagt eller gjort. Blir lite sluddrigt nu kanske, men få skriva snabbt nu när lillen äntligen sover ;)

 

Men den 21/ 4 ( Beräknat datum) 06.30 på morgonen när jag låg och sov gick mitt vatten, trodde först jag kissat ner mig, men de rann hur mycket som helst och slutade aldrig, så fattade ju att de va vattnet.  Direkt efteråt började även de första värkarna komma, gick runt och hade riktigt ont här hemma, la mig flera ggr på golvet pga smärtan. Ringde förlossningen som tyckte vi skulle komma in på en kontroll.
Vid 08.00 va vi där, då fick vi sitta i ett rum där de gjorde ctg, hade riktigt ont och värkarna blev värre och värre, nästan så de kändes som jag inte kunde hantera dom.

09.00 när cgt va klart så såg de att mina värkar va så täta så vi fick ett förlossningsrum :) Jag passade på att  ta ett bad, då åkte Mandas iväg en snabbis och köpte mat. Badet  hjälptes lite mot smärtan men när värkarna blev värre så fick jag lite panik och ville lixom gå runt, så satt inte i där så länge.
När Mandas va tillbaka blev jag undersökt och de visade sig att jag va öppen 4 cm ( hade hoppats på mer i och med att jag redan hade så ont). Blev erbjuden lustgasen som blev min bästa vän. Man kände sig helt full och blev helt borta, fast på ett bättre sätt än när man lixom är full. Även fast jag inte andades rätt i den hela tiden så va den så skön att bara ha där och typ skrika i när de gjorde som ondast.
Tror de va runt 12.00 som läkaren kom in och satte epuidralen på mig, som enlig mig inte kändes någonting alls. Just då så släppte smärtan i kanske 1 timme, hann slänga i mig en halv fralla och en liten chokladbit, men va fortfarande tvungen att använda lustgasen då och då. Blev undersökt igen och stod fortfarande på 4 cm. Fick panik!
Epuidralen slutade värka på mig och la mig då i sängen och började andas lustgasen igen. Skrek mig igenom värkarna. Här börjar allt bli sluddigt.. Mandas sa att de fyllde på epuidralen 2 ggr, barnmoskan sa att den antagligen inte tog på mig till 100% eftersom jag va tvungen att fortsätta använda lustgasen och fortfarande skrek. De la även en magnet på bäbis huvud för att hålla koll på pulsen.
De gjorde även ctg typ hela tiden för att hålla koll på bäbisen hjärtljud och de såg bra ut hela tiden.
Blev undersökt igen och hade öppnat mig till 7 cm. Hade så ONT, och trodde jag skulle dö på riktigt. ( Hade tydligen sagt till Mandas att jag älskade honom och att nu dör jag) haha, så fånigt de låter så här efteråt men trodde inte jag skulle orka hålla ut tills jag va öppen 10 cm. Skrek i den där lustgasen varje värk kom, och va helt borta pga av lustgasen.Blev även tappad på urin då jag inte kunde kissa, men de gjorde inte ont. Mandas va bästa stödet som gav mig dricka, hjälpte mig att andas igenom värkarna, masserade mig osv. Hade nog på riktigt dött om inte han varit där. Jag minns inte så mkt sen va som hände, försökte va uppe och gå lite men gick typ inte pga smärtan.
Barnmoskorna la sen ett dropp för att starka värkarna så de skulle gå fortare fram. Efter de så bara skrek jag mig igenom varje värk och fick hela tiden höra av barnmoskan " ta de lungt, andas ordentligt, andas jennie, andas" fick panik av att höra de och började istället typ skrika ännu mer. Så hemskt när man tappar kontrollen för att man ha så ont.
Sen kändes de typ som jag skulle skita ner mig. Blev då undersökt och va äntligen öppen 10 cm. Då bad de mig börja krysta om jag kände för de. Klockan va då runt 20.00.
Jag hade så in i helvetes ont att jag trodde jag skulle svimma flera ggr eller kankse till och med dö.
Alla säger att krystvärkarna är sköna om man gemför med värkarna men enligt mig NEJ. Visst två helt olika smärtor men båda gjorde ju förjävla ont. Började krysta, gjorde skit ont. De började ändra ställning på mig och då fick jag panik, gjorde skit ont när de drog i benen och slet i en. Benen bara började skaka. Krystade och kramade barnmoskan de hårdaste jag kunde, hade sett ut som hon höll på att dö sa Mandas, haha. 
Blev helt kok-svettig under krystningsskedet, så Mandas och en annan barnmoska sprang fram och tillbaka och la kallt blött papper på mig. Fick panik för jag kände inte av de kalla någonstans. Mandas fick istället stå och fläkta som en dåre brevid mig, mycket skönare :)
Minns att jag skriker, trycker på varje gång en värk kommer, och givetvis någon gång här emellan så sträcker jag min arm, få panik igen och Mandas få stå och massera den. Man tog ju i som en idiot med armarna varje gång en värk kom så va så himla jobbigt när jag hade sträck den, haha.
Hade piss ont och skriker hela tiden att jag vill att de ska göra kjesarsnitt på mig, någon gång skriker jag till och med " JAG BETALR ER OM NI SNITTAR MIG", haha. Allstå den smärtan jag hade går inte beskriva.. skriker och skriker och barnmoskorna försöker tysta ner mig. Fortsätter endå att skrika med lustgasen med mig hela tiden.
Sen börja de säga att " oj, nu såg vi en liten bit av huvudet" och så visar de med handen hur mkt de såg. Sådär höll barnmoskorna på efter varje krystvärk jag hade fått. och fick ännu en gång panik för de kändes som de visade samma hela tiden och jag kände att jag inte kom någonstans hur mkt jag än tog i. Så jag bad de hålla tyst om hur mkt utav bäbisen de såg. Tog några krystvärkar och de kändes som hela jag totalt skulle spricka från A - Ö. Skriker och skriker. Va hemskt att känna att hans huvud nästan va ute och inte fick man krysta förens nästa värk kom... men sen ser jag att barnmoskorna ta på sig förkläden och då fattar jag att de är dax. Tar i för kung och fosterland och splash så är vår lille Leonard ute (21.28). Hör ett litet skrik och de lägger upp han på bröstet.
Mandas säger att jag hela tiden sa " åh du lille, åh du lille" jag frågar om de verkligen va en pojk och då visar de stolt upp hans lille snupp. Kolla på Mandas och vi gråter några skvättar.
Mandas klipper hans navelsträng. Jag få krysta ut moderkakan som inte kändes någonting och några stygn fick tas som heller inte kändes så mkt, sved bara till ibland, men hade även då lustgasen. Kom ihåg att jag kände mig så dålig som hade skrikit som en idoit under hela förlossningen, bad om ursäkt till barnmoskorna för hur jag bar mig åt och skrikit. Men de sa jag hade vatt så duktig och att jag skulle vara stolt ( så får väl lita på dom + Mandas)
Sen mätte dom och vägde honom ( 53 cm och 3985g) Redig bjässe. Alla har ju sagt jag haft så liten mage så har trott de skulle komma ut en plutt bäbis men icke, fast åååååååh han är endå så liiiiiten.
Vi fick in födelsedagsfika och jag får testa att gå på toa som gick bra. Sen blir vi uppkörda till bb, där jag fick ligga med Leonard första natten själv då de inte fanns plats för Mandas så han fick åka hem :( men han kom igen kl 8 på morgonen så de va lungt. Leo sov hela natten i min famn :)
Vi åkte hem den 22/4 från bb sen på kvällen.
Allt går jätte bra här hemma och vi mår bra. Bara jag som ha ont  och blir yr när jag går. Så har vatt en soffpotatis sen vi kommit hem. Världens bästa pojkvän är guld, han hjälper mig när jag ha ont, lagar mat, storhandlar, städar och donar och hjälper mig massa med Leo.
Nu vill jag bara bli läkt så jag kan gå normalt igen.

Hemsk förlossning men nu är vår skatt här och vi är så glada!

 

 

igår kväll kom vi hem från bb! Så skönt.

idag va vi på ett återbesök då de kollade amningen osv, såg bra ut :) 

har precis tuttat killen och nu sover han i mitt knä, så söt är han med sina grimaser och ljud han gör, smälter. Kan inte slita blicken ifrån han. Bättre uppdatering kommer om allting men nu vill jag bara mysa i bäbisbubblan med min familj :) 

53 cm lång och 3985g stor va vår pudding :)

 

helt kär i denna killen!

Jag är helt slut, yr och trött. Igår kväll fick vi nämnligen åka in akut med Nicke till veterinären då han hela dagen hade försökt kissa men de inte gick. När vi kommer in så känner de på hans blåsa och den är helt full och de försöker trycka ut urin på honom men de kommer inte en droppe. Helt enkelt så hade han fått urin stopp och fick stanna kvar på djursjukhuset över natten då de skulle operera honom och tömma hans blåsa. Mammas katt dog för ca 2 veckor sedan av just urinstopp, de är väldigt allvarligt när katter får de, så ni kan ju gissa vem som legat och bölat hela natten? helt säker på att min bäbis inte skulle klara de. Gud så mycket tårar för en katt men min söta kille har fått trösta mig hela natten och han va så orolig att Leo skulle bli deprimerad i magen av alla mina tårar. Stackars Elin gick här hemma och jamade och letade efter honom och då bölade jag ännu mer..hon ser ju upp till sin storebror så mycket och hon såg så ensam och ledsen ut.

Ja herregud, jag pratar verkligen om mina katter men för mig är de som mina bäbisar och jag har ju sett fram emot när de ska få träffa sin lillebror Leo snart =)
När vi pratade med veterinären idag så mådde ialf Nicke bra och han va pigg och alert sa dom och han hade kissat också ( ja då börjar jag stor böla igen, fast av glädje) =) Så vi fick åka och hämta honom och åh så glada vi va för att se varann.
De tråkiga är bara att detta kan komma tillbaka och va väldigt vanligt. Men att slänga ut så mycket pengar som vi gjort nu bara på detta besöket skulle vi nog inte göra igen, så jag hoppas för allt i världen att han bättra sig och börja kissa som han ska, annars kommer vi nog få avliva honom :(
Men just nu är han skit pigg, busar och springer runt här hemma och vi har legat och gosat i sängen. Var så tomt utan han här hemma.
Tänk va ens djur betyder mycket för en =)

 

 

Idag går jag in i v.39, alltsså 6 dagar kvar till Bf, fast jag tror att jag kommer gå över tiden. Så räknar iallfall med 2 veckor till, vi få se ;)
Förra veckan så va vi och skrev på faderskapspapprerna, bekräfta att de är Mandas som är pappa.Haha, så löjligt, när Mandas skulle skriva på sina papper så stod där 2 vittnen som kunde bekräfta att han är pappan. Alltså kändes så löjligt. Men nu är de gjort.
Sen i fredags blev de grillning igen tillsammans med Pillan, Josef, Roy och Becka och sen kollade vi skräckfilm.
På Lördagen kom Roy och Beckis igen och chillade :)
Igår va familjen här och hälsade på, firade Wille lite som fyller år snart. Annars har helgen vatt lugn, jag ha vatt sjuuuukt trött. Jag är lika trött igen som jag va ibörjan av graviditeten. Kan sova och sova i princip hela tiden och endå lika trött efteråt. Men dom säger ju att de är viktigt att sova och vila mycket nu sista tiden eftersom de kan sätta igång när som =)

 

Kul att se hur magen har ändrats på 10 veckor.. Jag som tyckte magen va en jätte här. Är ju rediga pluttis magen om man gemför med idag.
V.28

 

Usch, idag är jag bra seg. Har varit en hektisk helg för en som är höggravid.
I Fredags va vi hos barnmoskan, lillens hjärtljud låg på ca 135 och mitt sf mått ha stigit till 34 på gärnsen till 35, så allt såg som vanligt bra ut . Hon kunde inte riktigt känna om de va huvudet som låg neråt så vi fick göra ett UL, och vi fick se lillens huvud där på skärmen, och jo han låg med huvudet neråt fast fortfarande ruckbart. Nästa möte med barnmoskan är den 18 April, få se om de kommit någon bäbis innan dess, Mandas har ju tippat den 9 April ;)
Sen i fredags gick jag en stund på A6, blev inte så lyckat då jag blev helt yr och svimfärdig och svettig,så fick sätta mig i min ensamhet  och fika, så blodsockret skulle gå upp lite, haha. Tycker de är så pinsamt att sitta själv och fika. Men blev ialf bättre efter de =) På kvällen kom Josef och Pillan hit och grillade, GOTT!!!

Igår kom Mupp upp till Jkpg för shopping, men kan inte påstå att de blev så mycket shoppande. Jag som skulle hitta massa fina sommarkläder hittade INGENTING, inte Emmy heller. Då gick vi endå i affärer i 6 timmar. Fy va besvikna vi va, det enda jag kom hem med va en ny bh. Men va ju ialf mysigt att få träffa och spendera tid med älsklings mupp :)
När jag kom hem på kvällen vart min kropp helt förstörd. Hade foglossning, fick smärta i magen + rygg något fruktansvärt. Hjälptes inte ens att Mandas masserade. Va nästan säker på att allt hade satt igång, men slängde i mig alvedon och sen sov jag gooooott hela natten fram till nästan halv 12 på dagen, så länge har jag inte sovit på hur länge som helst. Riktigt gött.
Nu har jag vatt trädgårdstant och varit ute och krattat löv, men inte till något nytta, för är minst lika mkt löv kvar + att de blåser storm ute så nu är alla löv utspridda över hela gräsmattan igen....
Skiter i löven och gotta mig i soffan nu istället :)

Fredags grillning!

Har fått så fina presenter utav Mandas söta Farmor, Kunde ju nästan tro att lillens dop va igår när vi öppnade dom fina presenterna. 2 söta fotaramar, ett fotoalbum och 2 söta askar med " min första tand" och " min första lock".  Så gulligt av henne, TACK :)

 

Vaknade 04.30 och blev skit pigg och har inte kunnat somna om efter de, har legat i sängen och glott på tv fram tills nu typ. Sen fick jag sms av mamma att de fått avliva deras svanslösa katt, åh, han va fortfarande så liten. Buhu, så har myst massa massa med mina små kissar nu på morgonen. Mina små bäbisar, skulle gå under om de hände dom nåt.

 

Till något helt annat men heller inte så kul ( i-ladsproblem), är att utav alla mina jeans, säkert 20 stycken så är de INGA som passar mig längre. Blev helt depp när jag stod här hemma och drog i byxorna för allt jag kunde för att de skulle passa men endå inte gick dra upp. För ja, jag kan ta att jag inte kan knäppa knappen de är ju ganska logiskt när man ha en stor mage. Men vissa byxor stannade redan vid låren. Provade ett par shorts som jag köpte i Usa och jag såg ut som kasslerbit i dom, fick inte av mig dom sen så fick be Mandas att dra av mig dom... Usch vad mkt man går upp i vikt av att vara gravid. Men de jag skulle komma fram till är ju att jag efter graviditeten inte kommer kunna använda typ några utav mina jeans eller shorts. Låren kommer inte minska dirket den närmsta tiden. suck, Behöver verkligen nya kläder!!
Ska träffa Emmy i helgen och då ska jag kolla efter fina sommar kläder, vill byta ut och göra de riktigt sommarfint i min graderob nu. Tänk, snart försvinner min kula. Svårt att förstå att magen inte kommer vara ivägen längre och att jag kan börja använda mina linnen och t-shirtar igen :) fast å andra sidan när magen väl är platt kommer jag säkert sakna min lilla sparkande bäbiskula :P

Måste bara visa denna klänningen,  Jag hade den på Metthes bröllop, 3 dagar efter hennes bröllop fick jag reda på att jag va gravid!
Såhär såg ialf klänningen ut på mig i Augusti..

 

Strålande sol idag igen, såååå gööött !
Tänkte bege mig ut på en promenix strax, gäller ju att hålla igång nu och så måste man ju fördriva tiden liten med. Vill bara att tiden ska gå nu, 19 dagar kvar till Bf idag. Börjar bli skapligt less på att vara gravid nu, ska väl egentligen inte klaga då jag haft en bra graviditet. Men blir tokig på att ständigt ha ont i ryggen, svårt att andas, ständigt vara täpt i näsan ( utan mitt älskade nässpary så hade jag nog gått in i väggen för längesen) och att vakna varje natt av att ha ont i benen. Dessutom efter varje gång jag duschat så få jag sån klåda på benen, kliar och kliar så benen blir helt svullna och knall röda, antar att de kankse beror på vätska i benen? ( hjälps ju lite när jag smörjt in dom)  dessutom brukar benen domna bort titt som tätt när jag går?!! hur obehgaligt som helst, Känns som jag går på luft och ska falla ihop vilken sek som helst. ..men nää nu är de inte så kul längre de här. Tur att de inte är så länge kvar ;)

 

Igår gjorde vi ialf en liten utflykt till Taberg. Mötte upp familjen där och fikade längst upp på berget, va ganska så kallt men till sommaren är de nog mysigt att vara där :)

Nu blir de käk och sen ut i fiiina vädret!
Mage i v.37