jenniethefrog

Idag har jag varit på arbetsintervju som personlig assistent till en 24-årig rullstolsbunden kille. Herregud va nervös jag va. Arbetsintervjuer är läskiga tycker jag. Men det gick nog ganska bra endå, de sa ialf att de fått en bra bild av mig.
Fick träffa både killen och hans mamma. Jätte trevliga!
Killen och jag kändes rätt lika. Han brukade åka på festivaler och han gillade hårdrock. Tumme upp!
Få vänta i 2 veckor innan jag får svar. Tänker inte ta ut något i förskott, har ju alltid otur.
Men men .. annars får jag helt enkelt leta vidare bara.

Nu blir de potatismos och falukorv framför Big Brother ( missade de igår). Fan va besviken jag är på alla som går ut ur huset. Vafan.. as trist ju! De vet man väl innan man kliver in i huset att de kommer bli jobbigt? okej kankse om man väljer att gå ut efter typ 2 mån eller nåt.. men efter 2 veckor?! lite klent tycker jag.
Hejjar ialf på Martin för den som undrar, hoho.

Hoppas ni alla haft en fin dag!